om att glömma bort hur man skriver.

ok, såå. vill prata om en grej.
det känns som att jag glömt hur man skriver? hela mitt liv har jag alltid alltid skrivit. 2015 och 2016 var jag med i nanowrimo, national novel writing month om ni känner till?, och skrev 50 000 ord på en månad båda åren. brukade skriva däremellan med, mina långa vindlande prosatexter utan punkter eller kommatecken. det har helt försvunnit, har slutat att både läsa och skriva, och det känns som jag blivit helt dum och tom inuti på nåt sätt. så jävla ledsamt.

känner ni igen det här? vet liksom inte vad jag ska göra åt det. det är ju bara att skriva, jag vet ju själv vilka skrivtips jag ger till andra, men det känns som att jag är på en plats där tänkandet försvunnit. kanske är det det Vuxna Arbetslivet som ändrat på något. nu är det nio till fem-livet med skrivjobb för en Riktig Kund och inte för själen och hjärtat direkt. deppigt.

sen är det nog nåt med att vissa grejer har jag blivit så nöjd med, när jag varit inne i perioder av flow att jag är rädd att det är borta nu? att jag aldrig kommer kunna bli så bra som då, som den texten, som den gången. att det aldrig kommer hända igen.
men å andra sidan har jag så otroligt mycket texter på datorn som jag vill göra nåt med, sortera, redigera och sammanställa. visa dem för världen. det kanske är det som är nästa steg? så kanske skrivandet kommer tillbaka i och med det. vi kan väl hoppas.

♥ ♥ ♥

och som en throwback till perioderna av nanowrimo när jag skrev så himla mycket, så bestämde jag mig för att läsa in en av mina texter från då. hoppas ni gillar den. och texten är här under om ni vill läsa samtidigt.
tack och puss.

tropikregn

jag vänder upp ansiktet mot himlen där finns alla tropiska regn kanske är det de som ska få mig att växa kanske är de som ska få mig att dö
drick inte regnvattnet, hör jag folk säga jag läser det på löpsedlar jag hör dem skrika genom megafonerna på gatan men var finns källorna var finns bäckarna och brunnarna, hela staden är igentäppt med betong här finns inget annat än regn och jag ska tvinga det att få mig att växa

jag ska skopa upp det från pölarna på marken, från groparna på 44th street, jag ska ta ett plastkärl jag ska ta en red cup från en papperskorg och dricka det smutsiga vattnet jag ska dricka det tills törsten släcks jag ska dricka det eftersom inget annat vatten finns,
jag är som en ö men jag är som strandad i en stad, det är som att det är ett hav som omringar mig men ändå letar jag efter friskt vatten jag letar efter vilket vatten som helst som inte är salt för sånt har jag ändå fått nog av nu, jag har simmat över oceaner gråtit tills örngotten är blöta tills ögonlocken är svullna tills östkusterna är salta av allt vatten som runnit ur mina ögon denna sensommar, jag är matt

men igen vänder jag ansiktet uppåt där är det en annan luft en annan temperatur, här nere är det iskallt men i mitt ansikte hettar det, jag är fortfarande uppsvullen, fortfarande med ett blåslaget hjärta, öm och varm i en stad som håller på att frysa till is, som du en dörr som frös igen mitt i en högsommar

och jag ska fånga in luften den som hänger i skyskrapetopparna, kapsla in den i glasburkar, fylla sängen med dem och somna i en himmel som en egen sänghimmel som på mina egna villkor igen, och andas de luftarna aldrig mer drömma om ett snart

de tropiska regnen är de mest näringsrika, jag har inga källor på det aldrig har jag läst det i uppslagsverk ingen har någonsin basunerat ut det på gatorna eller marscherat för att manifestera den sanningen men det är en sanning den är min nu för jag känner den, den gror som ett litet frö inuti mig och snart ska där växa en bambuskog i mina lungor, tropikregn och klorofyll, de ska vara fyllda av syre och vatten, sötvatten in i mina luftgångar, ut i mina blodkärl,
alltid friskt vatten så som bara alpbäckar om hösten, jag kan gro min egna skog här, mitt i en betongdjungel, här rinner min fjällbäck här gräver jag min brunn

 

i’ve been feeling lately that i’ve forgotten how to write. i used to write all. of. the. time. before, and for two years in a row i participated in nanowrimo, natinoal novel writing month, when i managed to write 50 000+ words in a month. and now …. it’s all gone. the only writing i’ve been doing os for work and the blog (which doesn’t really count, i think…). i’m sad! where did it all go? i’m also scared that maybe i won’t ever be as good as when i was at my peak, maybe i’ve just forgotten how to write altogether and that i never will be able to do it again. i hope i’m wrong, but my head and heart feel empty.
 
maybe i should try to edit and sort all the pieces that i have on my computer first? to do something with all those pieces of writing first. i want to do something with them, i want them to live and be read and not just forgotten on a hard disk drive. maybe i’ll do that first. and maybe the writing will come after that. hopefully. keep your fingers x:ed.
 
i also recorded one of my swedish pieces from a nanowrimo period when i was writing a lot. maybe i’ll record an english one soon (cause i have a lot of those pieces too), or translate one.
 
hope you know what i mean with all this, and maybe you even recognize the feeling. either way, thanks for reading, and have a great sunday.
xx.

jag i senaste avsnittet av svenska nomader!

hej hörrni. kikar bara in här lite snabbt för att flagga för att jag är med i senaste avsnittet av svenska nomaders podcast!

pratar om min första långa ensamresa, om vägen till att bli writer på apple, och min favoritplats i världen. intervjuade gjorde duktiga yasmine som jag lärde känna när vi båda bodde i frankrike för sex år sedan, och som nu är kickass entreprenör, globetrotter och grundare till flera tech startups.

lyssna i apple’s podcastapp genom att söka på svenska nomaders podcast (avsnittet nummer 13), eller lyssna via soundcloud här.

 

jag skrev ju också några dagar sedan att jag skulle ta över stories hos podden one way tickets instagram en dag. om ni missade det när det var live, så kan ni kolla nu i efterhand. min story ligger uppe på deras highlights under “san francisco”. så in på @onewayticket.podcast och kika för helgäventyr och dricks-tips!

 

for my swedish readers! a podcast interview and an instagram story takeover i did. xx

new insta-hobby.

(i’ve noticed some issues with this post — if you can’t see the play buttons under/on the thumbnails, just refresh the page or if you’re on a phone, try on desktop)

lipsync

so, this is what i’ve been doing on my instagram stories lately:

lipsyncing!

lipsync

to 90s pop and rnb songs, or gangsta rap.

lipsync

i’ve been doing a few every week.

lipsync

and i’ve gotten some positive feedback about it, so i might do some more : D

lipsync

so keep an eye out on my stories on instagram if you wanna see’em, i’d say!

 

mitt senaste tramspåhitt. mima till gamla hiphop- och rnb-låtar på mina instastories. håll utkik där om ni vill se fler, lägger väl ut några per vecka kanske (tills låtarna slash lusten tar slut, antar jag). tack för era glada tillrop ang detta förresten, hehe

letter soup.

as you might already know, there is the creative initiative monthly makers in the swedish blogosphere. each month, anyone can contribute for the theme of that particular month. for september, the theme is letters and words and just like previous months (here’s june, for example), i interpreted it in a written way (i’m no DIY:er) and wrote a text. i skipped july and august because .. reasons, but now i’m on it again.

since the original is in swedish, i will post that version — along with my recording of me reading it — first. the english text and recording follows underneath.

i hope you enjoy it. (and more texts of mine can be found in the category texts. ♥)

14518531_10154447726961093_2044541885_n

livet är en bokstavssoppa den stockar sig i halsen, inuti huvudet är det ett kluster av frusen snö av grus av alla imorgon,
alla städer som dyker upp som rader på en skärm, koder som skriver sig själva och horisonter skyskrapor som streckkoder

hjärtat bankar i en oregelbunden alfabetstakt, tankarna virvlar i en dyslexi nu och jag hinner knappt med jag hinner inte andas jag har glömt hur man stavar hur man talar hur man håller käften

jag ska skriva nya ark fulla av meningar, blad som är tomma, ska elda upp dem som var du, ett utsuddat namn på ett papper, som bleknade kvitton av nekade transaktioner siffror som snurrar och nu har jag visst dyskalkyli med

men stormar och bokstavsorkaner kanske kan lugna sig till slut, de kommer ebba ut efter att ha blåst i två månader, efter att ha rivit upp träd med rötterna och lämnat ett slagfält mittemellan revbenen bakom lungorna

och det är då jag kan se en skärva av en sol igen dra sig uppåt, växa sig ljusare, det är då jag kan läsa horisonterna igen med fingertopparna, bokstavera en skyskrapa i taget

14469119_10154447726981093_1295328781_n

life is a letter soup it clogs in my throat, inside my head there’s a cluster of frozen snow of dirt of all tomorrows,
all the cities that come up like lines on a screen, codes that write themselves and horizons skyscrapers like barcodes

my heart is beating in an irregular alphabet rhythm, my thoughts are whirling around in a dyslexia now and i barely have time to breathe i’ve forgotten how to spell how to speak how to shut up

i’m gonna write new pages full of sentences, empty sheets, i’m going to light the ones that were you on fire, an erased name on a paper, like faded receipts of denied transactions numbers whirling around and now it looks like i have dyscalculia too

but storms and hurricanes of letters will maybe calm down at last, they will ebb away after having blown for two months, after having ripped out trees from the roots and leaving a barren wasteland in-between the ribs behind the lungs

and that’s when i can see a shard of sun pulling itself up, growing brighter, that’s when i can read the horizons with my fingertips again, spelling out one skyscraper at the time

back on the vlog!

heeeyyyyyyyyyyy guys. total newsflash: i’ve recorded a vlog again! last one was back in beginning of april when i recorded this one about my two dollar bill:

but today, i have some updates on that two dollar bill! i give you the sequel! volume two! here it is:

the sound and video quality isn’t the best, neither is the editing. sorry about that! was in a little bit of a hurry, but really wanted to do a vlog. it’s been so long!

happy sunday. <3

mao

har gjort en vlogg! det var på tiden va. sist var i april. en fortsättning på min tvådollarshistoria!

all seven seas.

i haven’t posted a text of mine in a while. in fact, i haven’t written anything in quite a while. i looked through an old folder and found this one from february, though, so i recorded it and thought i’d share it with you today. pardon if there is noise in the background, by the way. there WAS a lot of noise around, unfortunately. oh well. english here first and swedish follows below. enjoy, and happy sunday. <3

cruise.

and kind of like you are all the seven seas but how can i know i know that i can’t, maybe you are a water puddle because that’s how it’s like, maybe like i am one, a shallow water puddle muddy and who knows maybe i’m a a still lake maybe i’m a mirror and the person reflecting is maybe you and maybe me, maybe no lagoons no hues of blue like a fantasy like once in the caribbean, it was just like a make-belief reflection in a crystal that doesn’t exist, frozen oceans and dirty baltic seas, i don’t even know anymore, i don’t know yet

i’m closing my eyes and inside of me, in a pit of a stomach ocean currents dangerous whirlpools maybe i’m floating on a cloud cover on a wave that is you maybe it’s pulling me down in my ankles, maybe i’m gonna drown by the swallowing of cold water and broken life buoys, you are like a seasickness and i am nothing to a sea storm like this one, i’m just a sailor girl on dry land, nothing is rocking here and i’m safe i’m dry now but now, maybe ropes, sails and cords they drag me out on all the waters i don’t know, dizziness and tossing because you are i don’t know who i don’t know what, maybe a muddy puddle maybe an anchor on the seas i’ve never sailed

highway 1.

och så som att du är alla sju haven men hur kan jag veta jag vet att jag inte kan, du kanske är en vattenpöl för så är det, som att jag kanske är en, en grund vattenpöl smutsig och vem vet kanske är jag en blank sjö kanske är jag en spegel och den som reflekteras kanske är du kanske är jag, kanske inga laguner inga blåtoner som på låtsas som en gång i karibien, det var bara som ett låtsasblänk i en kristall som inte finns, frusna hav och smutsiga östersjövatten, jag vet inte ens längre, jag vet inte än

jag blundar och inuti mig, i en maggrop undervattensströmmar farliga virvlar kanske flyter jag på ett molntäcke på en bölja som är du kanske drar den ner mig i vristerna, jag kanske kommer drunkna genom kallsupar och trasiga livbojar, du är som en sjösjuka och jag är ingenting för en havsstorm som denna, jag är bara en seglarflicka på torra land, här gungar det inte och jag är trygg jag är torr men nu, kanske rep, segel och trossar de drar mig ut du drar mig ut på alla vatten jag inte känner till, yrsel och gungningar för du är jag vet inte vem jag vet inte vad, kanske en grumlig vattenpöl kanske ett ankare på haven jag aldrig seglat på

autumn walk.

mao

läste in en text jag skrev i februari. ha en fin söndag. <3

re-runs of the vicky show.

hello and happy monday, my loves. i was thinking of recording a vlog today, mostly because i haven’t posted one in 3+ months (!!), but then i thought that 1) i don’t really feel like talking to a camera today, and 2) i know the internet is pretty dead the second half of july, and many of you are out on vacation not reading this anyways (i’m all for beaches and tanning though, go go go).

so i thought i’d post three old vlogs instead! it was so long time ago either way, and you might have missed them before or something, so let’s look at them again:

the story about my two-dollar bill.
the very happy and amazing story about my encounter with *the rare breed that is the two-dollar bill*

the six and a half language vlog.
just me being a showoff, since languages is like my only talent ~lol~

the english vlog premiere.
when i started vlogging last summer, it was in swedish. when i switched the whole blog to english in august, i switched the vlogging language too. this was the first english one, when me and jens are out walking in sf.

that’s all for today. vlog will be back in a while, same time same show same channel ✌

mao

tänkte vlogga idag .. meeeeen sen ändrade jag mig. här är tre gamla vloggar istället om ni missat!

my words in print. ♣

back in may, i told you that one of my texts had been published in the swedish literary fanzine myller. i couldn’t attend the release party since i live on the other side of the planet as you know, but yesterday, the physical copy arrived in a little envelope!

myller magazine.

here it is!

myller magazine.

do you see my name there at the bottom (second to last)? other kickass writers are for example flora, amanda, and jennifer. oh and chrissy who is one of the founders of the mag ofc!

myller magazine.

and here is my text magnethjärta (magnet heart). i thought i’d read and record it for you, so here it is for all of you who know swedish:

that’s all. it always warms my heart to see my words in print. ♥

mao

för ett par månader sedan publicerades min text magnethjärta i det litterära fanzinet myller. men jag bor ju här borta och kunde inte vara med på releasen, men igår damp ett fysiskt ex ner i brevlådan minsann! så fint alltid att se sina ord i text. bestämde mig för att läsa in texten, varsego hoppas ni gillaren. <3

dandelion seed.

as you might already know, there is the creative initiative monthly makers in the swedish blogosphere. each month, anyone can contribute for the theme of that particular month. for may, the theme is plants and just like last month, i interpreted it in a written way (i’m no DIY:er) and wrote a text.

since the original is in swedish, i will post that version — along with my recording of me reading it — first. the english text and recording follows underneath. sorry about this month’s recordings! they could have been a little better but i didn’t have enough time to rerecord!

i hope you enjoy it. (and more texts of mine can be found in the category texts. ♥)

oslo.

jag måste som att blunda för att minnas hur det kändes
när det var storm när det blåste hårt när jag fick ett maskrosfrö i ögat och det slog ut en skog
en överbefolkad dunge, ett hjärta som rann över av vitmossa, den lättantändliga sorten
akta elden sa de alltid men jag är en mal som cirkulerar närmare och närmare, och jag är alltför bekant med skogsbränder i bröstet ändå
just därför eller trots att, jag vet inte

jag blundar och det är ett regn som faller, alltid detta regn, jag växer inuti och det är en kraft som spränger staket och vägrenar, snabbt och oförlåtligt, det är som en orkan nu och jag snubblar över mina egna rötter där jag springer

men ändå, till slut, det finns en plats där vinden tar slut jorden står stilla och jag blir varm igen som ett mjukt täcke av nyutslagna maskrosor, nyblekta
en plats som är tyst som ligger i lä, i skuggan
inget brinner inte ens svedda slätter inte ett spår av eld
här är allt mjukt och grönt
här är ängen där jag kan vila

oslo.

i have to kind of close my eyes to remember the feeling
when it stormed when the wind blew hard when i got a dandelion seed in my eye and a forest grew
an overpopulated holt, a heart that was overflowing with sphagnum, the flammable kind
watch the flame they always said but i’m a moth circulating closer and closer, and i’m all too familiar with forest fires in my chest anyways
exactly why or even though, i don’t know

i’m closing my eyes and there is a rain falling, always this rain, i’m growing inside and it’s a force that ruptures fences and road verges, quickly and unforgivingly, it’s like a hurricane now and i’m stumbling over my own roots where i run

but still, at last, there is a place where the wind ends the earth stands still and i get warm again
like a soft blanket of newly bloomed dandelions, newly bleached
a place that is quiet that is covered, in the shadow
nothing is burning here not even scorched fields not a trace of fire
here everything is soft and green
here is the meadow where i can rest

oslo.

the color of the sky that is yours.

as you might already know, there is the creative initiative monthly makers in the swedish blogosphere. each month, anyone can contribute for the theme of that particular month. for may, the theme is color and just like last month, i interpreted it in a written way (i’m no DIY:er) and wrote a text.

since the original is in swedish, i will post that version — along with my recording of me reading it — first. the english text and recording follows underneath.

i hope you enjoy it. (and more texts of mine can be found in the category texts. ♥)

highway 1.

det var allt det bleka som suddades ut när du gick —
ljust och blått precis som den himmel du lämnade för

du var en akvarellmålning jag spillde hundra vattenglas över, armbågen alltid med armbågen för det var nåt jag inte kunde se, jag kunde aldrig ana dig runt hörnet, utanför periferin och du är suddig nu
du har inga konturer som förr, jag känner en gata mot min rygg och allt jag ser är en färglös massa där uppe
jag letar efter vita moln, efter hål i himlen där jag kanske kan se dig men ovanför mig svävar en grå spegel en uppochnedvänd sjö den reflekterar mig, den speglar ett stockholm där jag ligger på rygg och letar efter ett tecken från dig men där är bara ljust och grått och suddigt

skriker upp mot himlen men jag kvävs det är som att jag är under en vattenyta kanske i ett vattenglas, min röst som en pensel, en färgdroppe som blommar ut från mina lungor,
det är dovt och jag är stum nu, syret försvinner precis som prickarna som dansade på näthinnan efter jag stirrat in i den sol som var du
allt innan vintern kom, allt innan molntäcken och nederbörder

allt som är nu är färglösa pölar och regnvatten i höga glas som jag spiller ut
allt du målade, den akvarell som var du den är bucklig nu
den allra minsta oceanen av blått, den rinner över kanten och du är konturlös

havana / cuba.

there was all the pale that was erased when you walked away —
bright and blue just like the heavens that you left for

you were an aquarelle painting i spilled a hundred glasses of water over, the elbow always with the elbow because there was something i couldn’t see, i could never sense you around the corner, outside of my periphery and you are blurred now
you don’t have contours like before, i feel a street against my back and all i see is a colorless mass up there
i’m looking for white clouds, for holes in the sky where i can maybe see you but above me there is a grey mirror floating an upside-down lake it’s reflecting me, it’s reflecting a stockholm where i lie on my back looking for a sign from you but it’s all just bright and grey and blurry

i’m screaming towards the sky i’m suffocating it’s like i’m under a water maybe in a water glass, my voice like a paintbrush, a drop of color blooming out from my lungs,
it’s dull and i’m mute now, the oxygen disappears just like the dots that were dancing on my retina after i stared into the sun that was you
all before winter came, all before cloud covers and precipitations

all there is now is colorless puddles and rainwater in high glasses that i knock over
everything you painted, the aquarelle that was you, it’s wavy now
the very smallest ocean of blue, it’s overflowing and you are contourless

cruise.