om att glömma bort hur man skriver.

ok, såå. vill prata om en grej.
det känns som att jag glömt hur man skriver? hela mitt liv har jag alltid alltid skrivit. 2015 och 2016 var jag med i nanowrimo, national novel writing month om ni känner till?, och skrev 50 000 ord på en månad båda åren. brukade skriva däremellan med, mina långa vindlande prosatexter utan punkter eller kommatecken. det har helt försvunnit, har slutat att både läsa och skriva, och det känns som jag blivit helt dum och tom inuti på nåt sätt. så jävla ledsamt.

känner ni igen det här? vet liksom inte vad jag ska göra åt det. det är ju bara att skriva, jag vet ju själv vilka skrivtips jag ger till andra, men det känns som att jag är på en plats där tänkandet försvunnit. kanske är det det Vuxna Arbetslivet som ändrat på något. nu är det nio till fem-livet med skrivjobb för en Riktig Kund och inte för själen och hjärtat direkt. deppigt.

sen är det nog nåt med att vissa grejer har jag blivit så nöjd med, när jag varit inne i perioder av flow att jag är rädd att det är borta nu? att jag aldrig kommer kunna bli så bra som då, som den texten, som den gången. att det aldrig kommer hända igen.
men å andra sidan har jag så otroligt mycket texter på datorn som jag vill göra nåt med, sortera, redigera och sammanställa. visa dem för världen. det kanske är det som är nästa steg? så kanske skrivandet kommer tillbaka i och med det. vi kan väl hoppas.

♥ ♥ ♥

och som en throwback till perioderna av nanowrimo när jag skrev så himla mycket, så bestämde jag mig för att läsa in en av mina texter från då. hoppas ni gillar den. och texten är här under om ni vill läsa samtidigt.
tack och puss.

tropikregn

jag vänder upp ansiktet mot himlen där finns alla tropiska regn kanske är det de som ska få mig att växa kanske är de som ska få mig att dö
drick inte regnvattnet, hör jag folk säga jag läser det på löpsedlar jag hör dem skrika genom megafonerna på gatan men var finns källorna var finns bäckarna och brunnarna, hela staden är igentäppt med betong här finns inget annat än regn och jag ska tvinga det att få mig att växa

jag ska skopa upp det från pölarna på marken, från groparna på 44th street, jag ska ta ett plastkärl jag ska ta en red cup från en papperskorg och dricka det smutsiga vattnet jag ska dricka det tills törsten släcks jag ska dricka det eftersom inget annat vatten finns,
jag är som en ö men jag är som strandad i en stad, det är som att det är ett hav som omringar mig men ändå letar jag efter friskt vatten jag letar efter vilket vatten som helst som inte är salt för sånt har jag ändå fått nog av nu, jag har simmat över oceaner gråtit tills örngotten är blöta tills ögonlocken är svullna tills östkusterna är salta av allt vatten som runnit ur mina ögon denna sensommar, jag är matt

men igen vänder jag ansiktet uppåt där är det en annan luft en annan temperatur, här nere är det iskallt men i mitt ansikte hettar det, jag är fortfarande uppsvullen, fortfarande med ett blåslaget hjärta, öm och varm i en stad som håller på att frysa till is, som du en dörr som frös igen mitt i en högsommar

och jag ska fånga in luften den som hänger i skyskrapetopparna, kapsla in den i glasburkar, fylla sängen med dem och somna i en himmel som en egen sänghimmel som på mina egna villkor igen, och andas de luftarna aldrig mer drömma om ett snart

de tropiska regnen är de mest näringsrika, jag har inga källor på det aldrig har jag läst det i uppslagsverk ingen har någonsin basunerat ut det på gatorna eller marscherat för att manifestera den sanningen men det är en sanning den är min nu för jag känner den, den gror som ett litet frö inuti mig och snart ska där växa en bambuskog i mina lungor, tropikregn och klorofyll, de ska vara fyllda av syre och vatten, sötvatten in i mina luftgångar, ut i mina blodkärl,
alltid friskt vatten så som bara alpbäckar om hösten, jag kan gro min egna skog här, mitt i en betongdjungel, här rinner min fjällbäck här gräver jag min brunn

 

i’ve been feeling lately that i’ve forgotten how to write. i used to write all. of. the. time. before, and for two years in a row i participated in nanowrimo, natinoal novel writing month, when i managed to write 50 000+ words in a month. and now …. it’s all gone. the only writing i’ve been doing os for work and the blog (which doesn’t really count, i think…). i’m sad! where did it all go? i’m also scared that maybe i won’t ever be as good as when i was at my peak, maybe i’ve just forgotten how to write altogether and that i never will be able to do it again. i hope i’m wrong, but my head and heart feel empty.
 
maybe i should try to edit and sort all the pieces that i have on my computer first? to do something with all those pieces of writing first. i want to do something with them, i want them to live and be read and not just forgotten on a hard disk drive. maybe i’ll do that first. and maybe the writing will come after that. hopefully. keep your fingers x:ed.
 
i also recorded one of my swedish pieces from a nanowrimo period when i was writing a lot. maybe i’ll record an english one soon (cause i have a lot of those pieces too), or translate one.
 
hope you know what i mean with all this, and maybe you even recognize the feeling. either way, thanks for reading, and have a great sunday.
xx.

8 thoughts on “om att glömma bort hur man skriver.

  1. Anna says:

    Åhhh känner igen allt så himla mycket pga har varit exakt där. Och jag hittade tillbaka till skrivet! Jag tänker att om en en gång haft orden i sig har en det alltid, Men för att hitta dem igen tror jag mycket på att göra skrivandet till en vana. En skulle kunna ta 15 minuter per dag och bara flödesskriva (om du behöver något att utgå från: ta närmsta bok, bläddra fram en sida och ta det första substantiv fingret landar på). Inte för att skriva något särskilt utan bara för att låta fingrarna vänja sig vid känslan. Kalla dokumentet du skriver i för något sjukt prestigelöst, typ Slasken eller nåt. Om du efter hand hittar någon fras eller något stycke som du vill jobba vidare med är det bara en bonus. Det var ungefär så jag gjorde och visst, det blev inget nobelvärdigt på en gång, men tids nog började hjärnan se skriviga kopplingar i vardagen och anteckna grejer även utanför det schemalagda skrivet. Ok det var det hele, hoppas du hittar både läset och skrivet igen oavsett hur du gör, pga orden e ju livet.

    • Vicky says:

      tack anna för din fina kommentar. hoppas och TROR ju att det kommer tillbaka, bara så deppigt när man är i dom stunderna av torka. tack för att du delar upplevelser och tips. kram

  2. Linn says:

    Åhh, som jag känner igen mig! Det känns nästan som att du beskrivet ett tillstånd jag varit i fram och tillbaka i typ tio år. Jag älskade att skriva och gjorde det hela tiden när jag var yngre, men när jag började på universitetet (vilket efterhand är väldigt längesen) och plötsligt skulle följa massor av regler och skriva med ett “vuxet” mål för texten kände jag bara att allt flow jag haft och älskat försvann bort. Och ju mer jag pluggade och började jobba och skriva för kunder ju längre bort försvann flowet. Några få gånger kan jag hitta tillbaka till det och fortfarande skriva något som känns bra och rätt – båda när jag är “i det” och när jag läser det flera veckor senare, men många gånger sitter jag bara där och kan inte. Så jag har ganska precis noll tips till dig men 100% känna igen mig-känslor. Förstår verkligen frustrationen – och delar den!

    • Vicky says:

      åh, deppigt att höra att du också varit med om det, även om det är skönt att höra att man inte är ensam … hoppas vi bådar hittar tillbaka snart. kram linn!

  3. Malin says:

    Fina Vicky! Jag förstår vad du menar. Arbetslivet kan verkligen ta ut sin rätt, det är tufft att anpassa sig till efter år av studier, och det är inte så konstigt, tycker jag att hjärnan stänger av/kopplar ner vissa delar. Så var det för mig också när jag började jobba. Och! Det kommer tillbaka, lita på mig. Det gör det! Under tiden får en försöka ta hand om och vara snäll mot sig själv, och kanske försöka fundera på vilket litet steg en kan ta för att återta något en saknar, t.ex. skrivande. Kram!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.