steglitsan.

the goldfinch.

glad söndag! JISSES ALLTSÅ. hur långsam har jag varit med att läsa detta år? extremt, måste jag säga. jag vet inte om det beror på boken ↑ eller på att jag kanske började jobba heltid på mitt första *riktiga* jobb.

hur som helst. nu har jag iallafall tagit mig igenom 800 sidor av the goldfinch, eller steglitsan som ni kanske känner till den som på svenska.

den handlar om theo, som vid tretton års ålder förlorar sin mamma när en bomb exploderar när de är och besöker moma.

på väg ut ur museet i tumultet får theo med sig en svindyr och känd tavla. sen tänker man liksom att hela boken bara ska handla om tavlan.

vi får följa theo genom flera decennier, och fastän tavlan följer med som en röd tråd genom hans liv handlar det om mycket annat också. om pippa, till exempel, tjejen theo varit förälskad i sedan han var tretton.

jag älskar donna tartts språk och förmåga att bygga världar och handlingar och karaktärer och lager på lager på lager. ibland långa meningar som sträcker sig över en hel sida, och ibland bara kort, enkelt, och ändå så kraftfullt som såhär. ↑

precis som med hanya yanagiharas ett litet liv är det så himla speciellt och fint och intimt att få följa med en karaktär under ett helt liv (i steglitsan är det iallafall 15-20 år). vi får se theo förlora familj och vänner tidigt och famla genom sin kaosiga barndom, till att se honom växa in i hans pappas alkohol- och drogvanor, till att gifta sig, och allt med tavlan i bakgrunden som en enda konstant genom hans liv.

jag hade svårt att komma in i den! inte på grund av storyn, men kanske på grund av donna tartts speciella sätt och språk med låååånga och invecklade meningar. men när man dechiffrerat hennes känsla liksom, är det mycket lättare att få ett flow. och sen är det så himla värt det.

 

after like 6 months, i finally finished the goldfinch by donna tartt. i loved it! i know that sounds like a lie considering how long it took me, but i really did. read it if you haven’t already. xx

4 thoughts on “steglitsan.

  1. Malin says:

    jag håller på att läsa den här nu! och jag håller verkligen med dig om att den är svår att komma in i. det tog mig mer än 150 sidor. men nu flyter det på bra! du har skrivit väldigt fint om boken :) ps. jag har helt slut typ 6-12 månader efter att jag börjat jobba heltid på ett riktigt jobb när jag tagit min examen. då läste inte jag heller så mycket. det blir bättre! kram ds.

    • Vicky says:

      vad skönt att det inte bara var jag! den är trög men sen fantastisk liksom. och vad skönt, förhoppningsvis kommer mitt bokflow igång igen. kram!

  2. Annie - lättlagat vegokäk says:

    Jag kan skriva under på det du säger! Jag tyckte väldigt väldigt mycket om boken när jag väl kom in i den, men det tog ett tag. Tänker fortfarande på den ibland även om det var ett år sen jag läste den. Det tycker jag är ett bra betyg!

    • Vicky says:

      vad najs att höra att du hade samma upplevelse. den är ju verkligen bra när man kommer in i den. tror också den kommer vara kvar länge med mig. kram annie!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *