the super thorough post about working out.

västerås.

happy wednesday, friendies.
there are some things i rarely talk about here, some because they feel uncertain and i don’t wanna jinx them (like work), some because they are just not fun and uplifting to talk about in the way i want this blog to feel (like some things in my past), and some because they involve other people (like when i’m seeing someone). but when it comes to working out, it doesn’t really apply to any of that. i think the reason why i’m not talking about it that much, even though it’s a big part of my life, is that i don’t want to sound prescriptive for how i think others should approach it. i know that working out can be a sensitive topic, especially if you (like me) have had issues with food in the past.
but, at the same time — i do want to talk about it! i love working out. so let’s talk a little bit about it, at least. but remember that this is what works for me! i’m _not_ telling you what to do, what’s best for you. you do you! and conversely, let me do me.

starting a habit
so. while growing up, i was doing different physical activity, like most children, nothing unique (like badminton, dancing, stuff like that), but it wasn’t until 2011 or 2012 that i actually got a real good working out *routine* on my own. i was living in france at the time as you might know, and me and my two friends olivia and caroline all talked about working out together in some form, or supporting one another to do it in a constructive and fun way.
so we decided that we had to work out for at least thirty minutes three times a week. if someone would forget or not do it, we said that we would all work out one extra time all together and that person had to make lunch for everyone. we created a facebook group with us three, and posted for every time we worked out. a few short posts every week, like for example “#1: jogging 30 minutes”. nothing more. it was a very very simple motivator to work out, and it was great to have both of them close, both digitally and physically, to talk or work out together.

keeping up a habit
we only lived in france together until mid-2012, but after that, we still kept going. we skipped the part where we all had to do one extra session if someone messed up, or that they had to make lunch for us (especially since we’ve been scattered all over the world), but we’re still doing it! in the beginning of new years, we have checked in and asked what the workout goal is for the coming year (4 times a week instead! 1 hour instead of 30 minutes! run 10k! recover from an injury! it could be anything.) now it’s 2016, and as you can imagine, 4+ years of working out 3 or more times a week has definitely grounded a habit, but you know what? we’re still doing it. i still love posting those posts in that facebook group, and i always mark a workout in my calendar that i circle red upon completion. such an incredibly simple habit has made me motivate myself to work out, 3, or even 4 or 5 hours per week. over the course of these four years, i could probably count on one or two hands the weeks i’ve missed it (if i’ve been traveling for example — but then, i’d always make up for it in walking for hours). if i’ve been sick, i’ve taken it easy, of course, or done yoga or other stuff that’s easy on the body.

keeping it fun
over the years, i’ve shifted from only running outdoors to fitness classes, working out alone in the gym, back to classes, running indoors, ET CETERA. i change workouts a lot, as long as it feels fun and relevant at that time. right now this exact moment, i’ve completely cut out running (i find it so boring and meaningless!!!!!) and now i only do fitness classes 4 times a week (all kinds, from circuit HIIT classes to TRX to spinning). feels so good!

keeping out of the danger zone
working out is truly one of the biggest and most important reasons in my life that i feel good both in my body and mind. BUT. as i said: i’ve had issues with food earlier, and it’s still a struggle every day to not think about calories, being fat and losing weight. i am AWARE of this. and i don’t want that to impact my habit of working out in a negative way, so my rule for myself is that i promise myself to work out often and hard, but to never ever experiment with my diet. i don’t want to — i can’t — mess with diets, food plans, or restricting myself from eating certain things. that will mess me up, and i’ve learned enough to know that it’s not worth it.

so that’s my philosophy that works for me (and again — i’m not assigning this to anyone. this is me and my thoughts and habits only): work out hard as f*ck — but eat whatever the hell you want. it might not be (it’s probably not) the best way, but it’s my way.
that’s all. if you’re still reading, thanks for getting through and taking in this wall of text. i’ve been wanting to write about working out for a while, but i’ve been unsure on how to do it. xo.

10634403_10152645236671093_72125214_n

mao

glad onsdag, kompisar. det är ibland saker jag inte skriver om på bloggen så ofta, några för att de inte är helt säkra och jag inte vill jinxar (som jobb), några som bara inte är så roliga och pepp jag vill att den här platsen ska vara (som mitt “förra liv” som jag kallar det), och några för att de involverar andra personer (om jag till exempel dejtar nån). men när det kommer till träning, så faller det inte riktigt under någon av de kategorierna. jag tror att anledningen till varför jag inte gör det, även om det är en stor del av mitt liv, är att jag inte vill att det ska låta preskriptivt för hur jag tycker andra ska ställa sig till träning. jag vet att träning kan vara ett känsligt ämne, speciellt om man (som jag) har haft krångel med mat tidigare.
men, samtidigt så vill jag ju prata om det! jag älskar att träna. så, åt oss prata lite om det, iallafall. men glöm inte att detta är vad som funkar för mig! jag talar alltså _inte_ om för er vad ni ska göra eller vad som är bäst för er. gör din grej! och motsatt även, låt mig göra min grej.

komma igång med en vana
så. när jag växte upp höll jag på med lite olika fysiska aktiviteter som många andra barn, inget unikt (typ badminton, dans, sånt), men det var inte förrän 2011 eller 2012 som jag faktiskt fick in en bra tränings*rutin* själv. jag bodde i frankrike då som ni kanske vet och jag och mina två vänner carro och olivia pratade om att vi borde träna tillsammans på något sätt, eller peppa varandra på ett konstruktivt och kul sätt.
så vi bestämde att vi skulle träna minst trettio minuter tre gånger i veckan. om någon skulle glömma eller missa det, så skulle vi alla träna en extra gång tillsammans och personen som missat skulle laga lunch åt oss. vi startade en facebookgrupp med bara oss tre och postade varje gång vi hade tränat. bara några korta poster varje vecka, till exempel “#1: jogg 30 min”. inget mer. det var en superduperenkel motivation till att träna, och en himla bra grej att ha dem båda nära, både digitalt och fysiskt, att prata med eller att träna tillsammans.

underhålla en vana
vi bodde bara i frankrike tills mitten av 2012, men efter det fortsatte vi. vi skippade delen där vi alla behövde straffträna en extra gång eller att något skulle laga mat om de missat en gång (speciellt eftersom vi var utspridda över hela världen), men vi håller fortfarande på! i början av kalenderår har vi checkat in med varandra och frågat vad vi har för träningsmål för det kommande året (4 gånger per vecka istället! en timme istället för en halv! springa en mil! återhämta sig från en skada! det kan ha varit vad som helst.) nu är det 2016, och som ni kanske inser, så har 4+ år av att träna 3 eller fler gånger i veckan definitivt gjort att jag fått in vanan, men vet ni vad? vi fortsätter ändå. jag älskar fortfarande att posta i den facebookgruppen, och jag skriver alltid upp i min kalender när jag tränar och ringar sedan in med rött när jag är klar. det är en så himla enkel vana som har hjälpt mig att motivera mig själv att träna, 3, 4 eller 5 timmar i veckan. över dessa fyra år kan jag nog räkna på en eller två händer de veckor jag missat (om jag har rest till exempel — men då har jag alltid jämnat ut det med att gå i timmar istället). om jag har varit sjuk så har jag tagit det lugnt såklart, eller gjort yoga eller annat som är snällt mot kroppen.

hålla det kul
genom åren har jag skiftat från att bara springa utomhus till grupp-pass, träna själv på gym, tillbaka till pass, springa på band OSV. jag byter träningsform ofta, så länge det känns kul och relevant för stunden. precis just nu har jag till exempel slutat helt med att springa (tycker det känns så jävla tråkigt och meningslöst!!!!) och tränar bara grupp-pass 4 gånger i veckan (alla möjliga pass, från cirkel-HIIT-klasser till TRX till spinning). känns så bra!

hålla sig undan riskzonen
träna är verkligen en av de största och viktigaste anledningarna i mitt liv till att jag mår bra i både kropp och själ. MEN. som jag sa: jag har haft problem med mat tidigare, och det är fortfarande en kamp varje dag att inte tänka på kalorier, på att vara tjock eller att gå ner i vikt. JAG ÄR MEDVETEN OM DETTA. och jag är medveten om att jag inte vill att det ska påverka mitt förhållande till träning på ett negativt sätt, så min egna regel för mig själv är att jag lovar mig själv att träna ofta och hårt, men att aldrig experimentera med maten. jag vill inte — jag kan inte — krångla runt med dieter, matrestriktioner, eller att förbjuda mig själv från att äta vissa saker. det kommer skapa problem för mig, och jag har lärt mig tillräckligt för att veta att det inte är värt det.

så, det är min filosofi som funkar för mig (och igen — jag tillskriver inte någon detta. detta är jag och enbart mina tankar och vanor): träna hårt som fan — men ät prick vad du vill. det kanske inte är (troligtvis ej) den bästa vägen, men det är min väg.
det var allt. om du fortfarande läser, tack för att du tagit dig ända hit. jag har velat skriva om träning länge, men varit osäker på hur jag ska göra det. puss.

DSC03499 2

7 thoughts on “the super thorough post about working out.

  1. Nastasja says:

    Hell to the yeah! Så himla vettigt inlägg. Gillar verkligen idén av er facebook-grupp. Fu kar ju hur bra som helst om alla använder det med samma tänk liksom, då kan ju målen variera för alla. Du är så himla klok, kompis!

    Mitt mål för hösten är att träna tre gånger i veckan. Ett styrkepass, ett yoga och ett löppass. Wish me luck ;)

    • Vicky says:

      nastasja: hurra, så himla good luck!

      christin: du är så klok och me fina tankar. glad att löpning hjälper dig. kram <3

      wilda: att du minns det från då?! haha galet. och tack för dina fina ord. du är bäst, så som du kämpar med fibro. puss.

      malin: ja! att träna för att ha en funktionell kropp till allt det man vill göra nu och i framtiden är en fin motivation, jag håller med. kram!

      anna maría: high five! prick så känner jag med. go us!

  2. Wilda says:

    Åh blir helt gråtig, glad och stolt över din förmåga att uttrycka dig och hitta just din väg. Och jäklar vilket bra tips för att bli motiverad! Kommer ihåg att du berättade om det när jag var hos dig i Nice men att ni har fortsatt till NU??? WOW! Så häftigt. Imponerad över dig och jag kör precis samma: jag tränar, lägger in vardagsträning (trappor, promenader, cykling) och så får jag äta precis vad jag vill. Nu blev jag inspirerad att skriva om det själv. Med fibromyalgi-perspektiv också så klart. Bästa du!

  3. Christin says:

    Fattar!! Tycker också det är svårt att skriva om träning, trots att det är en stor del av mitt liv. Vill inte bidrar till varken skuld eller hets, men träning har verkligen hjälpt mig ur flera svåra kriser. Det har varit en stor omställning med att få barn – tiden och orka till träning. Vilket är dumt, för när det är bra och balanserat, så mår jag så jäkla mycket bättre. Jag springer bort hjärnspökena. Fint inlägg, fint med en nyanserad och avdramatiseras bild av träning. Kram!

  4. Malin says:

    Du skriver jättebra och klokt om det här! Och du inspirerar mig med din text och ditt sätt att tänka. Jag tränar 2-3 gånger i veckan och precis som för Christin håller det mina hjärnspöken i schack. Dessutom tycker jag mer om min kropp när jag använder den till något fysiskt. Det gör att jag mentalt är snällare mot mig själv och det känns som en stor vinst. Jag har aldrig haft problem med maten men är också direkt ovillig till att sätta restriktioner runt det. Jag tror nämligen att det kan leda till knäppa tankar om min kropp, vilka jag inte vill ha! Och jag håller med dig om att det är svårt att skriva om träning av just de orsakerna du lyfter fram. Jag tänker ofta på något som Underbara Clara skrev en gång, om träningsmotivation, på sin blogg. Hon skrev att hon tränar för att hon och hennes kropp ska orka göra alla sakerna hon vill göra i sitt liv. Det var så fint sagt och det tog jag verkligen till mig!

  5. Anna María says:

    Kul att läsa och fy fasen så bra med en facebookgrupp. Träning är en stor del i mitt liv också men som du skriver jag inte om det pga så komplext. Men jag bara älskar den där känslan av rutin och vana när kroppen får slita och jag lyckas med något jobbigt. Typ ett lopp, ett pass eller att göra mål på innebandyn. Jag kör samma taktik som du. Träna hårt som fan. Ät vad jag vill. Passar mig utmärkt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *