tio minuters promenad till medelhavet.

det värsta som finns är en november-, december-, eller januaridag (eller för övrigt oktober och februari och mars också) och man går upp och allt är kallt och inget är mysigt för det finns inga mysiga vintrar här. det finns bara blötsnö, strålkyla och blixthalka. vill försvinna härifrån varje vinter och varje år är jag helt förundrad över att jag är kvar, att jag orkat vara kvar. känner mig helt malplacerad i detta helvete.

jag kan inte förstå hur människans instinkter inte jagar oss bort från denna misär. att folk orkar med ett år till av snö innanför skorna, vinterkräksjuka, fastfrusna lås och bilar som sitter fast i snödrivor. jag förstår inte att jag själv orkar.

*

bland det finaste jag vet är att sakta gå på betongdammiga gator. klänning och sandaler. solglasögon. bara axlar förutom kameraremmen. spelande solkatter över armarna och bländande reflektionsfladder när någon öppnar fönstret. städer som luktar nytt och annorlunda. hemliga gränder och varma nattpromenader. sitta på en fönsterkarm mitt i natten med öppet fönster. stiga upp tidigt, vandra genom tysta kvarter, förbi marknader och komma till havet. på tio minuter. ett hav som är turkost och levande och varmt och kärleksfullt. inte ett dött utfiskat smutsigt ishav.

och om ungefär sex veckor flyttar jag till södra frankrike. antagligen blir det för ett år och det ska bli ett år utan att behöva vakna till en svensk blek vinterångest. utan att behöva köpa torra halvhjärtade baguetter bara för att kunna låtsas och drömma att jag har en liten del av frankrike här. för det kommer vara verkligt. nu blir det verklighet och jag ska bort nu.

One thought on “tio minuters promenad till medelhavet.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *