om en kärlek som inte tar slut.

vet inte om det är för att jag bott ifrån mitt vackraste stockholm i snart ett år eller för att det har doftat extra mycket hemma när jag senast varit där. vet inte om det är för att ljuset fallit finare än vanligt sist jag såg dessa gator eller om det är för att jag reser ifrån detta vackraste ölandskap till hösten.

jag är inte riktigt säker på om det är sprudlande vårkänslor, kittlande tantogräs under fötterna igen eller värmande sommarsol. inte säker på hur eller varför. men jag vet, stockholm, jag vet att jag ska sitta där igen på dina kajer, vid ditt vatten, i dina parker och under dina broar. jag ska strosa på dina gator och nynna dina melodier. jag ska försegla alla dom löftena som var dina och mina och jag ska viska hemliga ord i dina vindar. jag kommer att skratta vid din närvaro, gråta över våra avsked och skåla i din ära.

jag vet inte hur eller varför. men jag vet att jag kan våga älska dig utan att du ska vända dig om. jag vet att i mitt blodomlopp pumpar dina vatten och att i mitt hjärta dunkar din puls. jag vet att det är du och jag. nu och om tusen dagar.

4 thoughts on “om en kärlek som inte tar slut.

  1. Linda says:

    jag älskar ditt språk. jag älskar dig. och du får mig att tappa andan av all skönhet som bor i dig. <3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *