om tvärbanan.

en sak som jag tycker jättemycket om att göra är att ta tvärbanan från liljeholmen mot alvik. man är liksom mitt i smeten men ändå är det som att det inte är någon annan som känner till den här lilla hemliga vägen som bara just då är ens egen och som slingrar sig genom gröndal. som en liten liten sagovärld nästan och det är alltid tyst och stilla där. vet inte riktigt hur många gånger jag åkt den sträckan, men det är som att jag alltid ser något nytt. som en liten småstad som är evigt oföränderlig och samtidigt levande och grön. som att den skulle ändra litegranna på sig varje gång man vänder sig om, och när man tittar igen är det något nytt där, men ändå precis som man minns det. när tåget svänger upp längs med motorvägen och aromatic-huset är det som att man lyfter i ett flygplan. allt blir liksom så smått där nere och man susar upp högt ovanför vattnet. så himla fint när man kommer in till stora essingen och åker in precis mellan husen nästan. som en liten linbana i en sagovärld och man kan nästan nästan röra vid dom yttersta takpannorna och närmaste tallgrenarna.

tycker om den här sträckan så himla mycket. speciellt kanske en söndagsförmiddag när tvärbanan är alldeles tyst och tom och solstrålarna spelar genom fönstrena, över essingen, över stockholm.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *