öppnar dörrar och på ena sidan bara något som känns som ringlande trappor och svala trappuppgångar, på den andra krämfärgade fasader, dammiga trottoarer och den där känslan i luften som en havsvattensslöja över gatorna, i strupen, en salt omfamning och jag springer. blundar och det finns ingen kyla nu, inget som river i lungorna och det enda som känns är att jag älskar att detta ögonblick går så snabbt men vill ändå kunna frysa det, precis här och precis nu men jag snurrar snurrar snurrar i ett delirium av färger, av just dessa krämvita husväggar och ett djupblått hav. lyfter ansiktet mot solen och ovanför mig en himmel av persika, av lavendel och om bara tiden kunde stanna nu.
springer men allt är likadant, alla gränder och asfalterade gator fortsätter och ler mot mig med samma mystiska blick vart jag än vänder mig, jag sprintar i en dröm men jag är inte andfådd, jag är maskroselätt nu och jag känner pulsen slå lugnt i mig, hör du, saltvattensvågor som bryts mot mina hjärtväggar och det är precis där jag vill stanna, här där den orubbliga takten slår för jag är en brusande snäcka nu och här bor jag, här är mitt hav; oändligt och oövervinneligt.
